Manasses

Jag sitter i Lund. Jag har 2000 sidor neuropsykologi att plugga till dagen efter imorgon. Jag förmår inte börja. Det är så omänskligt tråkigt att jag inte kan pusha mej till att läsa, trots att jag måste sätta tentan. Annars måste jag åka tillbaka hit i augusti, och den resan måste föregås av läsande av samma 2000 sidor som jag nu sitter och vägrar läsa. Jag kan inte vinna det här.

Nog om det. Jag tänkte tipsa er om att sajten 1000apor.se är rolig. För det är den faktiskt. Pontus Gårdinger tex. (som jag aldrig någonsin tyckt om) är väldigt rolig där. Där sitter han och är rolig. Gång på gång. Kolla på videon som heter "skjuta mig i munnen"

Blondinbella är också rolig där. Fast det är nog så att hon egentligen inte är rolig, utan att den som låtsas vara blondinbella är rolig. Den riktiga blondinbella är nog för upptagen för att vara rolig. Upptagen med skit som förstör samhället.

Fast jag ska egentligen inte prata dåligt om blondinbella. Jag har inte läst så mycket av henne. Faktum är att hon nog gör mer nytta än skada, eftersom hon uppehåller landets dummaste människor så att de inte gör verklig skada på samhället. Där sitter de, framför datorn, dagarna i ända, och klickar på bilder, som föreställer tyger, ihoplappade på fantasilösa, plagierade vis. Om de inte gjorde det kanske de skulle göra nåt annat. Som att sätta sej in i politik. Då skulle det verkligen gå åt helvete med världen.

Jag kanske låter bitter och trångsynt. Det kan jag nog hålla med om att jag är, till viss del. Men så fungerar hjärnan. Det läser jag om inför min tenta. Att man generaliserar för att vinna tid. Ett effektivt koncept hjärnan tillämpar, som leder till visst svinn, men som i regel är väl anpassat efter världen vi lever i.

Det här konceptet tillåter mej att tro att ALLA modebloggare är själlösa idioter, som inte har nån insikt om vad livet egentligen går ut på. De saknar självdistans och individualitet, och deras framgång, som ofta (av modebloggsläsare) förklaras med ett sinne för marknadsföring, har i själva verket sin grund i den fullkomliga brist på stolthet som samtliga exemplar i kategorin lider.

Sådana uttalanden tillåter min psykologikurs mej till, med motiveringen att det bara är ett tecken på en högst anpassad hjärna. Jag inser att jag tillåter visst svinn i min generalisering, och är därmed garderad i mina yttranden.

Jag ska plugga nu.

Fan asså.. Jag fattar varför ni besöker den här bloggen, trots att jag aldrig skriver. Jag besökte den just själv, för första gången på jävligt länge. Den är verligen otroligt bra. Full av finurligheter, skojiga skriverier, bus med bokstäver, och toketankar. Jag tycker verkligen det. Det är en kanonblogg. Och det glädjer nog er alla, varenda en av er, när jag meddelar att jag tänker skriva en bok.

Skitsnack tänker ni! Han slutför aldrig nånting, och det finns ingen anledning att tro att det här skulle sluta annorlunda!

Men det gör det visst det! För jag har förändrats! Det är nämligen så att min onkel släppt en bok, om en fantastisk man: Upptäcktsresande Sven Hedin. Jag fick boken som en vårklapp, och jag tänkte: Jävlar, den här var tjock, jag är allt bra duktig om jag läser ut den. Men duktig ville jag vara. Så jag öppnade högmodigt boken, varpå jag trycktes så långt ner i skorna att jag kunnat knyta snörena inifrån. Sven Hedin var i Persien i slutet av 1800-talet, när han var i min ålder. Sen gick han i Takla makan (ni vet väl inte ens vad det är kan jag tänka mej) utan mat och vatten i sju dar, och efter det kartlade han Tibet. Duktig som läser en bok? Fy satan vad jag skämdes. Och det gör jag nu med. Skäms över hur lite jag gör. Men ju mer jag skäms, desto mer gör jag, och ju mer jag gör, desto mer ser jag som borde göras, vilket ökar min skam.

Jag kommer skriva min bok. Det handlar inte om att skriva en lång bok. Det handlar inte ens om att få den publicerad. Den kanske slutar som en 50 sidor hemmagjord pocket, som jag prackar på skitungar på skolgården, med hot om stryk. Men jag tänker skriva en bok, som JAG är nöjd med. Jag ska göra mitt bästa. Både nu, och för alltid. Med skammen som hjälp.

Sist vill jag säga att ni förmodligen också borde skämmas. Ni sitter hemma, surfar youporn och käkar frosties, dagarna i ändå, när ni skulle kunna förkovra er. Jag tycker att ni ska göra såhär nu: Tänk på er största förebild, nån som ni beundrar och respekterar. Tänk er hur den personens liv ser ut, och hur det livet skiljer sej från ert. Och sen sätter ni igång och skäms. Skäms till storhet!