En liten tanke
Jag sitter och funderar över en liten tanke som slog mej för ett tag sen. Ett ganska långt tag egentligen. Den kom upp eftersom jag egentligen ska plugga.
Tanken: Tänk om du, utan förvarning, upplever den hemskaste, fruktansvärdaste smärta som någonsin kan föreställas, i en nanosekund. Sen är det över. Vips bara, så känns din kropp bra igen. Men JÄVLAR vad ont det gjorde just i nanosekunden. Alltså, så ont som om du bröt vartenda ben i kroppen, samtidigt som man sågade dej itu, och hällde salt över hela eländet. Och dessutom slog dej så hårt i huvudet att det skulle gjort ont i flera år, om det inte vore för att allt tog slut efter den där nanosekunden.
Skulle det spela nån roll isåfall? Asså, en nanosekund. Så ynkligt fjantlite att man knappt kan uppfatta det. Kan man ens uppfatta det. Har det nåt med smärtans intensitet att göra? Spelar det nån roll att det gör så fånigt ont att man inte kan beskriva det, om det ändå tar slut prick när det börjat? Skulle jag gå med på att få så ont i en nanosekund? Den mest intensiva smärta någon varelse någonsin kan känna? Bara för att stilla min undran?
