Nalle och svamp och lingon
Jag ska gå och lägga mej nu, så jag skriver istället:)
Hmm.. Jag tror jag ska berätta en historia. Jag berättar den faktiskt mest för mej själv, dels för att jag skriver så sällan att jag inte direkt kan förvänta mej att nån läser min blogg, dels för att även om nån läser bloggen så skriver jag alla inlägg för mej själv (det har jag ju kommit överens om i början av bloggen), och dels för att jag aldrig har hört den här historian förut och faktiskt är spänd på den.
Historian:
Det var en gång en Nalle som bodde i en stuga i en skog. Det var en väldigt frisk och härligt grön skog, full av mossa, som tillät en att gå alldeles barfota, utan att för den skull behöva riva upp sömmarna.
Här bodde nallen alltså alldeles ensam. Han hade inte alltid gjort det. För bara tre år sedan hade han bott i New York. Men hans liv hade varit trassligt, och han blev av sin psykolog tillrådd att flytta ut i den Svenska skogen. Det skulle hjälpa Nalle av med Nalles mindre smickrande sida.
Nallen traskade denna dag, precis som alla andra dagar, runt i jakt på svamp och lingon, att göra en härlig svamp- och lingonstuvning på. Han bodde i en riktig toppenskog, för där tog aldrig svampen slut, och inte lingonen heller för den delen. Och det skall sägas, att det var rentav en förutsättning för att vår Nalle skulle kunna bo i skogen, för en Nalle som åt så mycket svamp och lingon som den här nallen, det fanns inte!
Han åt faktiskt bara svamp- och lingonstuvning, och det på rekommendation av samma psykolog som rekommenderat nallen att bo i skogen som nallen nu bodde i. Tre år med svamp- och lingonstuvning alltså, och svampen tog aldrig slut, och inte lingonen heller. På rekommendation av sin psykolog i New York. För att bli av med sin mindre smickrande sida.
Nalle traskade alltså runt i skogen, i jakt på svamp och lingon. Och svamp och lingon fanns ju överallt, så mycket till jakt blev det inte. Faktum är att det inte ens blev något traskande värt att nämna, för skogen var så fullkomligt överbelamrad med svamp och lingon att Nalle knappt behövde traska en endaste meter utanför sin stuga. Och även om det hade blivit något traskande värt att nämna, så hade det ändå inte varit nämnvärt, för mossan som täckte marken var så ytterligt mjuk att man knappt kände att man traskade överhuvudtaget.
Tre år alltså, ensam i en stuga i den Svenska skogen, med mark så täckt av mossa att man knappt kände att man traskade när man traskade någonstans, vilket visserligen är fullkomligt ovidkommande, för något traskande värt att nämna blev det ju inte av, i en skog så fullkomligt överbelamrad med svamp och lingon att man knappt behövde traska utanför dörren innan man var mätt. Allt på rekommendation av en psykolog i New York. För att dämpa sin mindre smickrande sida.
Efter att nallen ätit sin fjärde svamp- och lingonstuvning för dagen satte han sej på mossan i sin stuga. Efter att han suttit ett tag ställde han sej upp, tog sin svamp- och lingonkorg, och begav sej ut för att hämta in tillräckligt mycket svamp och lingon, för att kunna göra en svamp- och lingonstuvning.
Vet ni vad Nalles mindre smickrande sida var?? Han led av svåra aggressionsproblem. Och vet ni vad som inte dämpade hans aggressionsproblem?? ATT BO TRE ÅR I EN SKOG!!!!!!!! OCH ÄTA SVAMP- OCH LINGONSTUVNING I TRE ÅR, OCH SEN SÄTTA SEJ NER, OCH SEN STÄLLA SEJ UPP, OCH SEN ÄTA SVAMP- OCH LINGONSTUVNING!!!!!!!!!!!!!!
Nalle slängde den förbannade svamp- och lingonkorgen, så långt åt helvete hans små tygarmar orkade, och sprang så jävla fort han bara kunde, till flygbussen mot Arlanda. Han satte sej på första bästa jävla plan till New York, och hoppade av så fort planet hade nått mark, och sen sprang han ännu jävla fortare än nån annan jävla nalle någonsin har sprungit. Han sprang till sin psykolog, och så fort han kom fram vred han nacken av den jäveln, och sen sköt han skallen av sej. Och väggarna färgades bruna av svamp, och röda av lingon.
Slut!
Hmm.. Jag tror jag ska berätta en historia. Jag berättar den faktiskt mest för mej själv, dels för att jag skriver så sällan att jag inte direkt kan förvänta mej att nån läser min blogg, dels för att även om nån läser bloggen så skriver jag alla inlägg för mej själv (det har jag ju kommit överens om i början av bloggen), och dels för att jag aldrig har hört den här historian förut och faktiskt är spänd på den.
Historian:
Det var en gång en Nalle som bodde i en stuga i en skog. Det var en väldigt frisk och härligt grön skog, full av mossa, som tillät en att gå alldeles barfota, utan att för den skull behöva riva upp sömmarna.
Här bodde nallen alltså alldeles ensam. Han hade inte alltid gjort det. För bara tre år sedan hade han bott i New York. Men hans liv hade varit trassligt, och han blev av sin psykolog tillrådd att flytta ut i den Svenska skogen. Det skulle hjälpa Nalle av med Nalles mindre smickrande sida.
Nallen traskade denna dag, precis som alla andra dagar, runt i jakt på svamp och lingon, att göra en härlig svamp- och lingonstuvning på. Han bodde i en riktig toppenskog, för där tog aldrig svampen slut, och inte lingonen heller för den delen. Och det skall sägas, att det var rentav en förutsättning för att vår Nalle skulle kunna bo i skogen, för en Nalle som åt så mycket svamp och lingon som den här nallen, det fanns inte!
Han åt faktiskt bara svamp- och lingonstuvning, och det på rekommendation av samma psykolog som rekommenderat nallen att bo i skogen som nallen nu bodde i. Tre år med svamp- och lingonstuvning alltså, och svampen tog aldrig slut, och inte lingonen heller. På rekommendation av sin psykolog i New York. För att bli av med sin mindre smickrande sida.
Nalle traskade alltså runt i skogen, i jakt på svamp och lingon. Och svamp och lingon fanns ju överallt, så mycket till jakt blev det inte. Faktum är att det inte ens blev något traskande värt att nämna, för skogen var så fullkomligt överbelamrad med svamp och lingon att Nalle knappt behövde traska en endaste meter utanför sin stuga. Och även om det hade blivit något traskande värt att nämna, så hade det ändå inte varit nämnvärt, för mossan som täckte marken var så ytterligt mjuk att man knappt kände att man traskade överhuvudtaget.
Tre år alltså, ensam i en stuga i den Svenska skogen, med mark så täckt av mossa att man knappt kände att man traskade när man traskade någonstans, vilket visserligen är fullkomligt ovidkommande, för något traskande värt att nämna blev det ju inte av, i en skog så fullkomligt överbelamrad med svamp och lingon att man knappt behövde traska utanför dörren innan man var mätt. Allt på rekommendation av en psykolog i New York. För att dämpa sin mindre smickrande sida.
Efter att nallen ätit sin fjärde svamp- och lingonstuvning för dagen satte han sej på mossan i sin stuga. Efter att han suttit ett tag ställde han sej upp, tog sin svamp- och lingonkorg, och begav sej ut för att hämta in tillräckligt mycket svamp och lingon, för att kunna göra en svamp- och lingonstuvning.
Vet ni vad Nalles mindre smickrande sida var?? Han led av svåra aggressionsproblem. Och vet ni vad som inte dämpade hans aggressionsproblem?? ATT BO TRE ÅR I EN SKOG!!!!!!!! OCH ÄTA SVAMP- OCH LINGONSTUVNING I TRE ÅR, OCH SEN SÄTTA SEJ NER, OCH SEN STÄLLA SEJ UPP, OCH SEN ÄTA SVAMP- OCH LINGONSTUVNING!!!!!!!!!!!!!!
Nalle slängde den förbannade svamp- och lingonkorgen, så långt åt helvete hans små tygarmar orkade, och sprang så jävla fort han bara kunde, till flygbussen mot Arlanda. Han satte sej på första bästa jävla plan till New York, och hoppade av så fort planet hade nått mark, och sen sprang han ännu jävla fortare än nån annan jävla nalle någonsin har sprungit. Han sprang till sin psykolog, och så fort han kom fram vred han nacken av den jäveln, och sen sköt han skallen av sej. Och väggarna färgades bruna av svamp, och röda av lingon.
Slut!
