Vacker
Oljigt.. Pluffsigt.. Fettigt.. Vobblandes i vindens lätta pustar.. Oformligt.. Mitt ansikte är oformligt.. Skrynkligt.. Obeskrivligt skrynkligt.. Hårda, skarpa skrynklor, sporadiskt avbrutna av säckiga partier fett. Grisrosa fettsäckar. Hänger, likt strumporna vid spisen på julafton. Fettstrumpor, som hänger och dinglar från mitt ansikte. Stinkande strumpor. Sockor snarare. Gulnade tubsockor, som stinker från fotsvett av dussintals gympalektioner. Hängandes, mitt framför näsan på mej, bredvid skrynklorna, nej, klyftorna, som för tankarna till Grand Canyons ojämna terräng. Mitt ansikte är Grand Canyons terräng, med fettsockor hängandes för.
Så var det iallafall. Tills igår, då jag kom över en nästan magisk bok, som gav mitt ansikte liv. Ett lyft, som skulle gjort mej oigenkännlig för bekanta, om jag haft sådana.
Ni ska få ett smakprov. Ni ska få ett uppslag ur boken.
