Fan asså..
Fan asså.. Jag fattar varför ni besöker den här bloggen, trots att jag aldrig skriver. Jag besökte den just själv, för första gången på jävligt länge. Den är verligen otroligt bra. Full av finurligheter, skojiga skriverier, bus med bokstäver, och toketankar. Jag tycker verkligen det. Det är en kanonblogg. Och det glädjer nog er alla, varenda en av er, när jag meddelar att jag tänker skriva en bok.
Skitsnack tänker ni! Han slutför aldrig nånting, och det finns ingen anledning att tro att det här skulle sluta annorlunda!
Men det gör det visst det! För jag har förändrats! Det är nämligen så att min onkel släppt en bok, om en fantastisk man: Upptäcktsresande Sven Hedin. Jag fick boken som en vårklapp, och jag tänkte: Jävlar, den här var tjock, jag är allt bra duktig om jag läser ut den. Men duktig ville jag vara. Så jag öppnade högmodigt boken, varpå jag trycktes så långt ner i skorna att jag kunnat knyta snörena inifrån. Sven Hedin var i Persien i slutet av 1800-talet, när han var i min ålder. Sen gick han i Takla makan (ni vet väl inte ens vad det är kan jag tänka mej) utan mat och vatten i sju dar, och efter det kartlade han Tibet. Duktig som läser en bok? Fy satan vad jag skämdes. Och det gör jag nu med. Skäms över hur lite jag gör. Men ju mer jag skäms, desto mer gör jag, och ju mer jag gör, desto mer ser jag som borde göras, vilket ökar min skam.
Jag kommer skriva min bok. Det handlar inte om att skriva en lång bok. Det handlar inte ens om att få den publicerad. Den kanske slutar som en 50 sidor hemmagjord pocket, som jag prackar på skitungar på skolgården, med hot om stryk. Men jag tänker skriva en bok, som JAG är nöjd med. Jag ska göra mitt bästa. Både nu, och för alltid. Med skammen som hjälp.
Sist vill jag säga att ni förmodligen också borde skämmas. Ni sitter hemma, surfar youporn och käkar frosties, dagarna i ändå, när ni skulle kunna förkovra er. Jag tycker att ni ska göra såhär nu: Tänk på er största förebild, nån som ni beundrar och respekterar. Tänk er hur den personens liv ser ut, och hur det livet skiljer sej från ert. Och sen sätter ni igång och skäms. Skäms till storhet!
Skitsnack tänker ni! Han slutför aldrig nånting, och det finns ingen anledning att tro att det här skulle sluta annorlunda!
Men det gör det visst det! För jag har förändrats! Det är nämligen så att min onkel släppt en bok, om en fantastisk man: Upptäcktsresande Sven Hedin. Jag fick boken som en vårklapp, och jag tänkte: Jävlar, den här var tjock, jag är allt bra duktig om jag läser ut den. Men duktig ville jag vara. Så jag öppnade högmodigt boken, varpå jag trycktes så långt ner i skorna att jag kunnat knyta snörena inifrån. Sven Hedin var i Persien i slutet av 1800-talet, när han var i min ålder. Sen gick han i Takla makan (ni vet väl inte ens vad det är kan jag tänka mej) utan mat och vatten i sju dar, och efter det kartlade han Tibet. Duktig som läser en bok? Fy satan vad jag skämdes. Och det gör jag nu med. Skäms över hur lite jag gör. Men ju mer jag skäms, desto mer gör jag, och ju mer jag gör, desto mer ser jag som borde göras, vilket ökar min skam.
Jag kommer skriva min bok. Det handlar inte om att skriva en lång bok. Det handlar inte ens om att få den publicerad. Den kanske slutar som en 50 sidor hemmagjord pocket, som jag prackar på skitungar på skolgården, med hot om stryk. Men jag tänker skriva en bok, som JAG är nöjd med. Jag ska göra mitt bästa. Både nu, och för alltid. Med skammen som hjälp.
Sist vill jag säga att ni förmodligen också borde skämmas. Ni sitter hemma, surfar youporn och käkar frosties, dagarna i ändå, när ni skulle kunna förkovra er. Jag tycker att ni ska göra såhär nu: Tänk på er största förebild, nån som ni beundrar och respekterar. Tänk er hur den personens liv ser ut, och hur det livet skiljer sej från ert. Och sen sätter ni igång och skäms. Skäms till storhet!
Kommentarer
Postat av: Christina
vi måste planera Erik!
hör av dig !
Postat av: Vinkel Vankelton
Skäms Erik!
Skäms...
Puss
Trackback
