xgjsdf bj
Det var en jävligt ruskig natt. En sådär riktigt jävla ruskig natt, som fick en att önska att man satt i en isoleringscell utan kontakt med naturen alls. Regnet pissade william i ansiktet. Han var skittörstig, men han vägrade öppna munnen och låta dropparna släcka törsten, för regent pissade verkligen honom i ansiktet. Som nån vidrig alkis. Fy fan.
Kallt, och helt jävla becksvart. Ruttna löv trillade ner på honom, när han cykade på den knöggliga jävla marken. Ruttna löv, som luktade rövskit. Fy fan.
Det var en smal landsväg, ute mitt i jävla ingenstans, och jävligt långt till någonting. Jävligt kort till ingenting.
Ljuset från cykeln, som tidigare glappat, gnistrar till i en sekund, och faller på en gestalt längre fram vid vägkanten. Sen dör ljuset helt.
Det var en människa. Med skräckgivande hållning. Vriden och sne och mordisk kanske.
William cyklar i mörker. Till slut är han hemma. Tänder lampan i köket. Tar av sej kläderna. Dricker vatten. Lägger sej. Utanför fönstret skymtar en gestalt. Vriden och sne.
Kallt, och helt jävla becksvart. Ruttna löv trillade ner på honom, när han cykade på den knöggliga jävla marken. Ruttna löv, som luktade rövskit. Fy fan.
Det var en smal landsväg, ute mitt i jävla ingenstans, och jävligt långt till någonting. Jävligt kort till ingenting.
Ljuset från cykeln, som tidigare glappat, gnistrar till i en sekund, och faller på en gestalt längre fram vid vägkanten. Sen dör ljuset helt.
Det var en människa. Med skräckgivande hållning. Vriden och sne och mordisk kanske.
William cyklar i mörker. Till slut är han hemma. Tänder lampan i köket. Tar av sej kläderna. Dricker vatten. Lägger sej. Utanför fönstret skymtar en gestalt. Vriden och sne.
Kommentarer
Trackback
