Manasses

Jag gillar hur samtliga fotbollsspelare är gjorda av känselspröt. Varje kontakt med andra objekt känns som en spark på pungen. Man vrider sej, som fotbollsspelare, i smärteplågor, såfort man nuddar en motståndare. Det finns ingen stolthet i det här spelet. Fy fan.

Jag undrar om de betedde sej så på skolgården också. Såfort de sprang in i nån på rasten så kanske de låg sådär, och skrek och kved, i flera minuter. Och så glodde alla andra barnen på skolgården på den där ynkliga skrikande varelsen, som knappt nuddat nån, och undrade vad I HELVETE problemet var.

Det kanske är så de väljs ut till fotbollslaget. Hur mycket de gnäller. Pappan märker att hans son är en jättekänslig pojke, som gråter så fort nån andas på honom. Då är det dags för fotbollslag. Sen testar tränaren dem. Han gör utförliga tester på sitt knattelag, i vilka han bla. visar bilder på folk som har ont i magen och sånt, och så väljer han ut de pojkar som pissar ner sej när de ser bilderna. Dem skickar han till Landslaget. Sen får de springa där och pissa ner sej, och gråta, och stuka muskler som inte finns. Sen sänder de skiten på tv. Och så glor jag på det. Och så är det inte mer med den saken.