Manasses

Jag sitter i Lund. Jag har 2000 sidor neuropsykologi att plugga till dagen efter imorgon. Jag förmår inte börja. Det är så omänskligt tråkigt att jag inte kan pusha mej till att läsa, trots att jag måste sätta tentan. Annars måste jag åka tillbaka hit i augusti, och den resan måste föregås av läsande av samma 2000 sidor som jag nu sitter och vägrar läsa. Jag kan inte vinna det här.

Nog om det. Jag tänkte tipsa er om att sajten 1000apor.se är rolig. För det är den faktiskt. Pontus Gårdinger tex. (som jag aldrig någonsin tyckt om) är väldigt rolig där. Där sitter han och är rolig. Gång på gång. Kolla på videon som heter "skjuta mig i munnen"

Blondinbella är också rolig där. Fast det är nog så att hon egentligen inte är rolig, utan att den som låtsas vara blondinbella är rolig. Den riktiga blondinbella är nog för upptagen för att vara rolig. Upptagen med skit som förstör samhället.

Fast jag ska egentligen inte prata dåligt om blondinbella. Jag har inte läst så mycket av henne. Faktum är att hon nog gör mer nytta än skada, eftersom hon uppehåller landets dummaste människor så att de inte gör verklig skada på samhället. Där sitter de, framför datorn, dagarna i ända, och klickar på bilder, som föreställer tyger, ihoplappade på fantasilösa, plagierade vis. Om de inte gjorde det kanske de skulle göra nåt annat. Som att sätta sej in i politik. Då skulle det verkligen gå åt helvete med världen.

Jag kanske låter bitter och trångsynt. Det kan jag nog hålla med om att jag är, till viss del. Men så fungerar hjärnan. Det läser jag om inför min tenta. Att man generaliserar för att vinna tid. Ett effektivt koncept hjärnan tillämpar, som leder till visst svinn, men som i regel är väl anpassat efter världen vi lever i.

Det här konceptet tillåter mej att tro att ALLA modebloggare är själlösa idioter, som inte har nån insikt om vad livet egentligen går ut på. De saknar självdistans och individualitet, och deras framgång, som ofta (av modebloggsläsare) förklaras med ett sinne för marknadsföring, har i själva verket sin grund i den fullkomliga brist på stolthet som samtliga exemplar i kategorin lider.

Sådana uttalanden tillåter min psykologikurs mej till, med motiveringen att det bara är ett tecken på en högst anpassad hjärna. Jag inser att jag tillåter visst svinn i min generalisering, och är därmed garderad i mina yttranden.

Jag ska plugga nu.

Fan asså.. Jag fattar varför ni besöker den här bloggen, trots att jag aldrig skriver. Jag besökte den just själv, för första gången på jävligt länge. Den är verligen otroligt bra. Full av finurligheter, skojiga skriverier, bus med bokstäver, och toketankar. Jag tycker verkligen det. Det är en kanonblogg. Och det glädjer nog er alla, varenda en av er, när jag meddelar att jag tänker skriva en bok.

Skitsnack tänker ni! Han slutför aldrig nånting, och det finns ingen anledning att tro att det här skulle sluta annorlunda!

Men det gör det visst det! För jag har förändrats! Det är nämligen så att min onkel släppt en bok, om en fantastisk man: Upptäcktsresande Sven Hedin. Jag fick boken som en vårklapp, och jag tänkte: Jävlar, den här var tjock, jag är allt bra duktig om jag läser ut den. Men duktig ville jag vara. Så jag öppnade högmodigt boken, varpå jag trycktes så långt ner i skorna att jag kunnat knyta snörena inifrån. Sven Hedin var i Persien i slutet av 1800-talet, när han var i min ålder. Sen gick han i Takla makan (ni vet väl inte ens vad det är kan jag tänka mej) utan mat och vatten i sju dar, och efter det kartlade han Tibet. Duktig som läser en bok? Fy satan vad jag skämdes. Och det gör jag nu med. Skäms över hur lite jag gör. Men ju mer jag skäms, desto mer gör jag, och ju mer jag gör, desto mer ser jag som borde göras, vilket ökar min skam.

Jag kommer skriva min bok. Det handlar inte om att skriva en lång bok. Det handlar inte ens om att få den publicerad. Den kanske slutar som en 50 sidor hemmagjord pocket, som jag prackar på skitungar på skolgården, med hot om stryk. Men jag tänker skriva en bok, som JAG är nöjd med. Jag ska göra mitt bästa. Både nu, och för alltid. Med skammen som hjälp.

Sist vill jag säga att ni förmodligen också borde skämmas. Ni sitter hemma, surfar youporn och käkar frosties, dagarna i ändå, när ni skulle kunna förkovra er. Jag tycker att ni ska göra såhär nu: Tänk på er största förebild, nån som ni beundrar och respekterar. Tänk er hur den personens liv ser ut, och hur det livet skiljer sej från ert. Och sen sätter ni igång och skäms. Skäms till storhet!

Paul Potts får mej att grina. Det gjorde inte Pavarotti.

Jag måste lyssna lite mer på Pavarotti, men jag tycker Paul har en lenare behagligare röst. Balsam för öronen. Sen tror jag att Paul är en känsloupplevelse för att han ser så jävla ärlig ut också. Snyggare och mer fixad man än Pavarotti finns liksom inte. Hans enorma kroppshydda, hans välskurna skägg, uppföljt av en näsa så skarp att man kan tälja båt med den. En otrolig solbränna, och de svarta ögonen, som ser allt. Pavarotti är medveten.

Pavarotti är som att gå och köpa en jävla bra, men megagenomarbetad skiva, för 199spänn på Ålhens, direkt levererad till dem från Star Track records.

Paul Potts, det är nåt som man snubblar över när man röjer upp nåt risigt gammalt källarförråd hemma hos nån gammal släkting, och så stoppar man in skiten i grammofonspelarn bara för att se vad det är för nåt man snart ska slänga på tippen, och så visar det sej vara världens bästa skiva. Jävligt coolt. Paul Potts säger jag.

"Cancerfonden vill införa en nollvision mot rökning". Jag vet inte exakt vad att "införa en nollvision" innebär. Men jag antar att det kan ha att göra med praktiska insatser för att nå målet "noll rökare". I vilket fall, är det rätt intressant tycker jag. Många är för förslaget, och samtidigt är många emot det, med motiveringen att man måste få bestämma själv över sitt liv.

Jag tycker också att man måste få bestämma över sitt eget liv. Men jag tycker inte att rökning hör ihop med det argumentet. De flesta börjar röka innan hjärnan är färdigutvecklad. Man är dum helt enkelt. Dum som fan. Men man fastnar för rökningen, och fortsätter, långt efter att hjärnan vuxit färdigt. Faktum är att man kanppt kan kallas samma människa längre. Mycket förändras hos människor i den här perioden. Mycket som är avgörande för vilka beslut man tar. Är det inte så att många rökare ångrar att de överhuvudtaget började med en så jävla dum grej?

Jag ser det som att du får sota för ett beslut som någon dum jävel tagit. Att du får sona någon annans brott. Så kan man ju inte ha det.

Om det nu finns rökare därute som tycker att det är så jävla skönt att det är värt alla nackdelar, så fine, låt dem röka isåfall. Jag tycker också att man ska få fatta sina egna beslut. Men däremot tror jag att många skulle vara tacksamma för en insats som hindrade dem att börja röka i ungdomen. Och det är rökare som får ungdomar att börja röka.

Det är nog fel att säga att jag är för nollvisionen. Men jag är för ett rökfritt samhälle. Ni som inte ångrar er, utan värdesätter rökningen, rök bäst ni vill, men gör det för er själva. Så slipper de dumma jävlarna tvinga riktiga människor att sabba sina liv.

Asså, grabbar (och tjejer)! Min blogg heter inte "Man-asses", som om det vore engelska. Den heter "Manasses" för att jag hade hetat så om inte prästen döpt mej till Erik. Om det hade varit engelska hade man väl förresten särskrivit Man Asses? Engelsmännen tror ju att allt ska särskrivas, förutom vissa ord. Det är så jävla dumt! De särskriver allt, men bara nästan! Ett ord som de tex inte särskriver är "sjuksköterska", fast på engelska alltså. (OBS: Det sista var menat som ett skämt, för sjuksköterska heter ju bara nurse på engelska), hehehehehehe. Men de särskriver faktiskt inte vissa ord, men jag orkar inte tänka på det nu.

Vet ni förresten vad det är som går och går, men aldrig kommer till dörren??

SVAR: Det är jag. Jag har suttit och rört fötterna i gångmönster i nästan ett dygn nu, bara för att kunna ställa den gåtan, med ett spännande fresh svar. Jag håller på att svälta ihjäl. Det gör ni nog också förresten. Svälter ihjäl på bra blogginlägg.

Det är sant. Det finns verkligen några JÄVLIGT FÖREKOMMANDE GREJER som jag ALDRIG kommer fatta.

Jag vill förresten inleda med en rolig notis jag gjort tack vare den här bloggen. Jag har lagt notis om ett starkt drag hos mej, som blir extra påtagligt i bloggform. Det är min oförmåga att slutföra saker. Jag skriver att jag ska skriva en serie om astronomi, och sen gör jag inte det, för jag är inte intresserad av det längre. Så har jag gjort i en annan blogg också. Det är så jävla sopigt att inte kunna avslu

Och nu till historien.

Det var en gång en jävla idiot som gick in i en fin mansekiperingsboutique. Han köpte en toppendyr väska som var ganska snygg, och som alla andra hade. Sen köpte han en rövdyr jacka som var helt ok snygg, som alla andra hade. Innan hade han vart och klippt sej lite, men bara jävligt lite, för att kunna se ut som han alltid ser ut, vilket är precis som alla andra. Han spelade sina kort jävligt rätt. Jävligt safe.

Det är ju helt onödigt med en massa folk som ser likadana ut. När jag skriver så, kan man fråga sej vem som säger att det måste vara så jävla nödvändigt det här med utseende överhuvudtaget? Det säger fanken ingen. Jag gör inte det. Alla måste inte bry sej om att vara ytfina. Men de som köper pissdyra grejer just för designen? De bryr sej ju? De tycker det är med utseende är jävligt viktigt. Att det är nödvändigt att se bra ut. Men de ser så jävla onödiga ut. En till liksom.

Aja. Han sket på sej iallafall. Den jävla idioten alltså. Han sket på sej i buotiquen.

Nu Jävlar!

När man vill vara snäll mot en nörd, frågar man honom något som man hoppas höja hans självförtroende. Tex:
 
- Du spelar ju warcraft?
Nörden - Ja?
Du - Jag antar att du är väldigt duktig på det (underförstått; för du är ju så smart och strategisk i ditt tänkande)
Nörden - Jo, jag är duktig.
Du - Har du spöat datorn på insane i single game?
Nörden - Ja?

Om du köper hans frågande svar så följer du upp med:

 - Coolt, jag visste inte att det typ fanns nån som klarade det, jag tycker det är skitsvårt.

Varpå han svarar:

 - Jasså, haha, du tycker det är svårt. (Det förstod jag inte)

Det roliga är att nördar alltid vill framhäva sej själva som så jävla intelligenta att de låtsas som om de tycker svåra uppgifter inte är nån bedrift värd att nämna. De låtsas som de tror att alla klarar såna bedrifter. Tex. warcraft 3 level insane single game. De svarar på din fråga med ett: Ja...????, som om det är så självklart att de klarar det, och som om de tror att alla andra självklart klarar det, att de inte förstår att din fråga tar slut där. Samtidigt gör de sej å andra sidan dumma iochmed att de utger sej för att inte förstå att inte alla klarat det, som om de inte har någon som helst uppfattning om hur resten av världen ser ut. En intelligent människa borde förstå sånt, och de gör nördarna med all säkerhet, men de vill utge sej för att vara ännu intelligentare än vad frågan inbjuder dem att vara, så de kickar upp frågan med ett: Ja........??????, och sänker sej själva till intelligens 0.

en historia jag hörde om en gul anka. Den var ute och promenerade, i jakt på kex (uttalas schex, eftersom k:et följs av att e). Den hittade sällan kex, men den här dagen hittade den ett skitstort kex, som den satte i sej, utan en tanke på andra promenerande ankor. Den blev så fet så att den small. Men den sprack inte. Det var alltså bara smällen som kom.

Hypokondriskt lagd som ankan var, oroade den sej till döds istället. Men det tog flera år. Fast inte alls så många som den skulle ha levat annars.

Kärringen hittade ankan på sin promenad från uthuset till storstugan. Hon plockade upp den, plockade av den och plockade i den (i en kastrutt ((hon hade inga kastruller))), för att tilllaga den, vilket hon gjorde. Den blev alldeles grön och god, och hade svällt fint av kexet och vattnet i kastrutten. Hon satte i sej den i ett nafs, utan en tanke på någon kastrutt. Hon small inte, gumman, men hon sprack. Men utan small märktes det inte, och dessutom hade hon kjol på sej, som dolde revan. Sakta men säkert rann maten, luften och ramtret (en grå substans som gummor består av. den substans som gör dem intresserade av skit som fula gardiner och sånt) ur henne, och ner i golvfåran. Så låg hon där som en påse, bredvid en dåligt tuggad anka som hade runnit halvägs ur en reva under hennes kjol. Och där ligger hon än, men nu är hon alldeles brunsvart och mjölig, och ankan är borta och det för alltid, för så är det bara.

De sjöng sin avslutningssång inne på dagis. Bettles pappa hörde den genom väggen till kuddrummet. Det var fröken Christer som höll i samlingen. En man i 50årsåldern som hade shorts året runt, och keps med pappskärm.

Slut för idag, slut för idag, vi har gjort så mycket, gjort mycket du och jag
Slut för idag, slut för idag, lekt och haft så roligt, roligt du och jag
Slut för idag, slut för idag, men säg inget till mamma och pappa, om vad jag gjorde med dej inne i mörka rummet, slut för idag

Slut för idag, slut för alltid. Pappa förstod vad Christer hade gjort i mörka rummet. Dagiset slog igen efter det.

Christer fick jobb hos cornflakes, men tvingades bära arbetsuniform. Han hade sina shorts under de cornflakefärgade byxorna, och sin pappskärmskeps instuvad i sin cornflakeformade mössa. Han gillade det inte alls. Faktum var att han inte heller gillade shortsen och kepsen med pappskärm. Men han hade inget val annat än att bära dem, för de var faststämplade i skinnet på honom, och hade varit det sen han var en liten kid. 11 år var han när busBjörn och tokTom hade spöat honom och häftat fast hans 11års-shorts och hans 11års-pappskärmskeps i skinnet på honom, och de hade nockat honom så hårt att han, när han vaknade, hade läkt såren såpass att stiften hade grott ett med huden (han hade sjukligt bra läkkött. faktum är att han hade världens bästa läkkött. Han läkte ett skrubbsår av medeltyp på 2 timmar). Sen dess hade han haft på sej kläderna. Men gylfen kunde han dra ner, och det var därför han jobbade på cornflakes nu.

Han fick sju ton cornflakes per år. Alltså praktiskt sett alla cornflakes han kunde äta, och även om ingen nådde gränsen så var den satt till sju ton. Detta för att cornflakes hade haft Billy Bit anställd innan gränsen var satt. Den sattes pga. honom. Han åt runt sju ton per dag. Han vägde 548 miljarder ton. Han dog av svält när cornflakes satte sin gräns.

Christer hatade att jobba på cornflakes. Om fem år skulle Christer jobba på tvättex istället. Eftersom han kunde dra ner gylfen. Cornflakes slog inte igen. De köpte alla tidningar om skandalen och gjorde flingor av dem. Faktum är att de tjänade på skandalen, för det var billigare att göra flingor av tidningar än av majs, för just då var majset skitmycket dyrare än vad det brukar vara. Det var för att Christers onda tvillingbror jobbade på majsbolaget vid den tiden. Eller snarare för att han fick sparken från majsbolaget vid den tiden, eftersom han kunde dra ner byxorna.

Så de var två onda arbetslösa bröder, Christer och Christer. Christers pappa var skitkorkad, och hade propsat på att de båda skulle heta Christer, så nu gjorde de det.

För att göra den onda tvillingbrorn Christer godare dränkte de honom i HP-sås. Han dog. Och för att göra den andre onda tvillingbror Christer god smetade de på honom lagom med HP-sås. Det var alldeles för lagom för att Christers pappa (det var han som kom på det där med HP-såsen) skulle låta bli att äta upp Christer. Christers pappa var verkligen skitkorkad.

När ni tänker "fågel", så tänker ni typ en gråsparv.

Struts är en fågel som många inte tänker. Men det ÄR en fågel.

En struts är en fågel som är mycket mycket större än en gråsparv. Den kan till skillnad från gråsparven inte flyga, utan springer istället runt i höga hastigheter. Den försvarar sej mindre med sin näbb än gråsparven, och mer med sina ben än gråsparven (sa min professor iallafall).



När ni tänker "frukt" tänker ni typ ett äpple.

Ni tänker inte granatäpple så ofta. Men granatäpple ÄR en frukt.

Den har till skillnad från äpplet ett hårt och oätligt skal. Det är till skillnad från äpplet fyllt av kärnor. Kärnorna är till skillnad från äpplets kärnor ätbara.



När ni tänker "livscoach" tänker ni typ Mia Törnblom.

Och det är alldeles riktigt tänkt av er! För Mia Törnblom är en livscoach.

Till skillnad från en vanlig människa vet Mia Törnblom hur man blir lycklig. Hon har ett ekologiskt skal, obesprutat av surochtråkigspray, vilket ger henne en naturlig glans, och ett perfekt innandöme.

Köp hennes böcker. Köp hela skiten. 3000 spänn.

Härmed publiceras ett antal expertkommentarer om livscoach Mia Törnbloms senaste sil... hrm.. senaste bok, "Mera självkänsla!"

"Hon verkar verkligen vara en balanserad och harmonisk människa"
     - Bengt Jansson Livsexpert

"Hon är inte rädd att konfrontera sina problem, och fokuserar inte alls bort från dem, och istället på sina böcker och teorier om hur man ska leva, och att hjälpa andra. Hon tar itu med sina problem på ett moget och sunt sätt, istället för att fokusera bort från dem"
     - Stashley Kenver Psykisk hälsoguru

"Hon är långt ifrån helt jävla sjuk i huvet" 
     - Kloppe Dahlberg Expert på lycka

Ni som inte har ordning på ert liv. Som tänker hemska tankar, lever hemska tvång. Konsultera en livscoach! Konsultera Mia Törnblom!

Om Mia Törnblom

En kvinna som lärt känna sej själv, och människans väg till förbättring, genom sitt bittra då.

Då var hon nämligen knarkare. Missbrukare, som inte kunde kontrollera sitt begär. Hon var slav under sitt beroende. Hon flydde verkligheten. Bort från problemen.

MEN! Hon tog sej ur sitt begär! Hon lyckades finna sej själv, och nu vill hon hjälpa DEJ!

Hennes första boks omslag, pryddes av en hysteriskt lycklig människa!

Hennes andra bok "MERA SJÄLVKÄNSLA!" är uppföljaren till "SJÄLVKÄNSLA NU!". Hon har laddat om lyckosprutan, och ökat dosen! Gladare har vi aldrig sett henne!

Du kan också bli såhär glad!

Köp boken! Köp mera självkänsla! Nu!! På en gång!!!

Vet ni vad det är för likhet mellan lärka?